Jag minns en darrig hand mot det stora blädderblocket. Hon var nervös men ärlig. Detta var sista övningen i en ledarskapskurs som sträck sig över flera veckor. Övningen handlade om att skriva sitt uppriktiga och ocensurerade intryck av personen bredvid sig.
Hon skrev: Han har ett skal. Hon tittade nervöst förbi mig när hon satte sig igen. Det var uppenbart att hon tyckte att det var tufft att skriva det här omdömet. Jag blev inte arg eller sårad. Min första förvånande reflexion var: ”har inte alla det?”
Jag har sedan förstått att detta är utmärkande för introverta. Vi är en person när vi är själva men blir någon annan i sociala sammanhang. Detta sätter oss i skarp kontrast mot extroverta som verkar bära sina känslor och sin personlighet på utsidan.
Vissa saker har designats med skal, sånt är livet. Hade inte kokosnöten haft skal hade mjölken runnit ut. Introverta betraktas ofta som reserverade av denna anledning. Det kan ta mycket lång tid att lära känna oss. Detta gäller inte bara de introverta som håller sig i skuggan.
Även klassens clown är någon som bär en mask. Ofta förblir vi ett mysterium även för nära och kära.
Min Farmor var en godhjärtad, egensinnig och introvert kvinna. Flera år av min uppväxt bodde jag hos henne efter att mina föräldrar hade dött. Hon var tystlåten för det mesta men kunde brista ut i ett hjärtlig tandlös skratt ibland.
Hon levde själv då hennes make gått bort.
Fridykning är en sällsam företeelse. Syftet är att vistas under vatten så länge som möjlighet med endast ett andetag som sällskap. I början är det obehagligt. Du klarar inte av att vara nere speciellt länge. Paniken är inte långt borta när syret börjar ta slut. Men ganska snabbt händer något fascinerande.
Efter en kort period ökar den tid du klarar att vara under vatten markant. Det du märker är att istället för att kämpa dig ner, handlar det om att sova dig ner. När din kropp lär sig slappna av blir upplevelsen av haver en njutning. Samtidigt blir behovet av att andas mycket mer avslappnat när det gör sig påmint.
Det blir en naturlig impuls att hämta syre och det sker utan skräck eller obehag.
På samma sätt upplever jag sociala tillställningar. Det går att träna upp förmågan att hålla andan i sociala sammanhang. Jag har inte längre ett obehag när jag vistas i grupper och jag upprätthåller rätt framgångsrikt en illusion av att vara social. Ett kvitto på detta är att människor som träffar mig ofta säger att de uppfattar mig som sådan.
Du kan inte påverka om du är introvert eller extrovert men du kan träna din förmåga att vistas i olika sammanhang.
Det där med den introvertes sätt att umgås på måste förtydligas. En vanlig uppfattning är att introverta helt enkelt inte gillar andra människor. Sanningen är att våra sociala batterier laddas ur och sedan är vi utmattade och avslagna. Innan detta händer är vi lika sociala som vilken extrovert som helst.
Ett tråkigt erkännande är på sin plats: Jag avskyr människor när mina batterier är slut. Jag kan känna att jag uppfylls av en pessimism och cynism som inte är klädsam när detta inträffar. Jag vill vända bort blicken från samtalet och jag känner instinktivt att jag vill bort.
1.) När tar batterierna slut snabbt? Här är några exempel:
Samtal i grupp med flera bullriga människor som gillar sin egen röst och inte släpper in andra.
2.) Att bli avbruten hela tiden är en stor energitjuv. Ibland blir det uppenbart att den jag talar med inte egentligen lyssnar på det jag säger. Hon letar efter ingångar till att få prata sina saker. Då blir jag rejält urladdad direkt.
3.) Stökiga miljöer med flera pågående samtal, hög bakgrundsmusik och klirrande disk.
Umgänge är en valuta vi har en begränsad kassa av. Därför är vi inte de som automatiskt söker ögonkontakt med snabbköpskassörskan på Ica. Vi kallpratar inte i onödan med receptionisten på Friskis & Svettis. Som en introvert bokmal jag känner uttryckte det, ”vi socialiserar inte med andra människor, vi tolererar dem”.
Vi försöker inte vidga bekantskapskrets så fort vi lämnar huset. Extroverta har det enklare på detta viset. På ett naturligt sätt kan de knyta an till människor de kommer i kontakt med på gatan. I linje med vårt restriktiva sätt att betrakta umgänge gillar vi som regel inte spontana besök. En introvert vill ha en möjlighet att anpassa sin tid till besök och står inte på standby för att prata med vem som helst som vad som helst.
En introvert gillar och behöver ha människor omkring sig. Men det perfekta umgänget är mycket lösare i sin natur och innebär inte att man interagerar och kommunicerar hela tiden.
INTROVERT ÄR JAG DOCK INTE TRÅKIG.