Det är motigt att prata med någon som är tystlåten, kan särskilt vi som ofta känner ett socialt ansvar för folk tycka. Vi försöker men får ingen gehör från de tystlåtna. Tystnad lagom bra dos är nyttigt.
Tystnad med folk man känner är riktigt skönt för där finns en viss grundtillit.
Men tystnad i stora doser kan väcka obehag hos många människor, det är därför butiker och kaféer spelar musik. Ljudet påverkar oss. Butiker som snart ska stänga brukar ha upptempo i låtarna den sista kvarten, för att kunderna ska skynda på.
Samma sak med matkedjor som inte vill att vi ska sitta kvar vid borden, de har också pulshöjande musik. Matbutiker som vill att vi ska få en skön känsla och spendera mycket pengar spelar klassiskt.
Men hur känns det i i en butik där det är helt tyst? Du kanske inte reflekterar över det direkt, men en krypande känsla av att något är fel kommer initialt.
Det är det ljud gör för oss hörande, de skapar känslor. Men är du hörselnedsatt eller döv så har bristen på kommunikation från den man försöker samtala med samma effekt som för oss som hör - den väcker obehag. För att minska denna procent av obehag så kan vi göra två saker.
Vi introverta kan dela med oss av det som pågår bakom pannbenet utan att känna att vi stör.
Även om inte vi har behovet så tänk att vi gör folk runt omkring oss en stor tjänst. Och ni som är livrädda för tystnad kan trösta er med att den upplevelse ni har av tystnaden är inte den som vi introverta upplever. Talesättet ”Quiet people have the loudest minds” stämmer så väl, men vad säger det er högljudda? Tomt bakom pannbenet men fullt av ord i munnen?!
LÄR DIG ATT HANTERA DE TYSTLÅTNA
De eftertänksamma, de som är tystlåtna, de sitter på de mest genomtänkta idéerna och formuleringarna. Du vill inte missa dem.
Jag tänker på alla idéer min bror missat genom åren på grund av att han har låtit sin mun glappa bort andras. Jag lärde mig själv hantera en monologmonstret person - min älskade bror. Och då lärde jag mig att hantera mig själv. När det begav sig var jag tystnadsterroristen och han monologmonstret.
Folk fick inte ihop hur tusan vi två ens klarade denna familjerelationen, men jag säger som jag alltid har sagt: Det gick alldeles, jag lyssnade och han pratade.
Det är inte helt ovanligt att motsatser dras till varandra på samma sätt som vi gjorde.
Efter den insikten började min bror ta socialt ansvar och försökte få in mig i konversationerna och ta mindre plats själv. Jag gjorde också tappra försök att komma in. Det var obekvämt för både honom och mig, jag skulle prata och han skulle plötsligt vara tyst.
Du kanske känner igen situationen om du är den där som försöker ta socialt ansvar för folk. Nu några år senare har det svängt lite, så jag tar mer plats och brorsan är den som håller tyst. Det är så skönt att kunna slappna av i sällskap av andra som pratar och själv få vara tyst.
Plötsligt känner jag vad andra tystlåtna kanske känner, jag är bekväm av andras ljud. Men jag får akta mig så jag inte förvandlas till en samtalets pratmakare.
Om du övervinner rädslan för tystnad och använder mina fiskespön för att få fram ord från den tystlåtna så kommer guldkorn att nappa som du inte trodde fanns. Du kommer också att veta vilka som inte är värda att dra ut några ord ur, men det var i alla fall värt ett försök så att du fick den vetskapen.
HANTERA OCH KÄNNA IGEN TYSTLÅTNA
Du behöver inte många rader för att känna igen en tystlåten. Däremot är det bra att känna till om personen är en social eller asocial tystlåten. Om en asocial pratmakare verkar självupptagen så är en asocial tystlåten istället ointresserad. Du ställer intresserade frågor men får bara ”ja” eller ”nej” till svar, och framför allt får du inte några följdfrågor tillbaka.
Du: ”Hur var din dag?”
Tyste Thomas: ”Den var bra.”
Tystnad.
Där har du en asocial tystlåten. Personen visar tydligt att han inte är intresserad av dig eller saknar den sociala kompetensen att ställa en fråga tillbaka. Sådana personer behöver du inte deala med, de får deala med sig själv. Den sociala tystlåtna ger däremot tillbaka, kanske inte samma utläggning som du, men du får i alla fall något.
Du: ”Hur var din dag.”
Tyste Thomas: ”Den var bra. Hur var din?”
Du: ”Den var jättebra. Jag fick jättemycket gjort på jobbet och sedan var det väldigt roligt på min kör. Är du intresserad av musik?”
Tyst Thomas ler: ”Ja, det är jag.”
Du: ”Jaha, berätta, spelar du något instrument?”
Tyste Thomas: ”Gitarr.”
Du: ”Hur länge har du gjort det?”
Och här börjar vägen mot att få ett samtal med tystlåtna. Du får som sagt inte lika mycket som från den pratglada, men du får något. Och ger du den tystlåtna rätt förutsättningar och ställer rätt frågor så har du snart en tillfällig pratmakare.
Jag är inte en tystnadsterrorist jag är bara introvert.