Jag kom att tänka på följande: Skulle det inte vara trevligt om det inte bara fanns vägmärken utan också människomärken:
Du kommer till jobbet och det hänger en stor skylt kring halsen på chefen: ”Hade ett dundergräl med frun i morse - var försiktigt.”
Du går för att stoppa om ditt barn sent på kvällen, och du är trött och vill ha det snabbt överstökat, när du får se följande skylt: ”Växer fort - sänk farten.
Du går ut med en person som du inte känner särskilt bra: ”Allvarligt och riskabelt dysfunktionell - spring för livet. Uppbackning leder till svåra däcksskador.” Eventuellt skulle märket bara kunna lyda: ”Gupp.”
Tänk om vi alla skulle få ”relationsutbildning” i skolan, på samma sätt som vi tar körlektioner, och måste ha ett särskilt tillstånd innan vi fick börja sköta våra egna relationer.
Människor skulle kunna bli stoppade av relationspolisen för att prata för fort eller för hög, för att underlåta att stanna upp förre en rejäl konfrontation, eller för att försöka förena sig när alla signalerna säger ”Vägen avstängd”.
Det skulle vara till stor nytta om människor hade skyltar som talade om hur de borde tas när vi försöker navigera oss fram genom relationslivet.
Sanningen är att de har det. Men vi måste lära oss läsa dem.
Författaren av Ordspråksboken säger: ”Herren vakar över människans livsande och ser in i hennes innersta.”
Gud vill att vi skall känna varandra, ta hänsyn till det som pågår under ytan, lyssna till det som händer i en annan människas hjärta.
Så här ligger det till: människors hjärtan (känslor) uttrycks i allmänhet inte i ord. För det mesta uttrycks de på ett mer subtilt sätt: kroppsspråk, tonfall, ansiktsuttryck, gester. En person kan till exempel skratta nervöst eller sitta med slokande axlar eller tala ivrigt och energiskt.
Människor sänder ständigt budskap, mest med sina kroppar. ”Fortsätt prata. Sluta prata. Jag känner mig stressad. Jag är oense med dig. Jag tycker att vi har trevligt tillsammans. Jag önskar att jag var i Spanien. Jag önskar att du var i Spanien.” Utan att säga ett ord sänder människor budskap hela tiden, i allmänhet med sina kroppar.
[De benägenheter och känslor som styr våra liv, antingen vi är medvetna om det eller inte, har sitt säte i tämligen specifika delar av vår kropp och uppenbarar sig för andra genom vårt kroppsspråk genom vårt sätt att ”bära”
våra kroppsdelar. De styr inte bara vårt omedelbara handlande utan kan också läsas med stor precision av skarpögda människor omkring oss och bestämmer hur dessa skall reagera på oss. Våra själar syns bra, även om vi själva glömmer bort det, och bestämmer arten av våra relationer med andra.]
Vägen till att lära dig att läsa andra människor, börjar med att läsa av dig själv, med andra ord, du måste vara medveten om dina egna brister och även ifrågasätta dina handlingar, ifrågasätt dina syfte.
Jag möter ofta människor som påstår kunna läsa andra människor, men det är så fel som det kan bli, det många av dessa gör är endast att se andras brister och har noll koll på sina egna brister.
Oftast är det så att när vi irriterar oss på andras brister, det vi ser är våra egna brister. Detta kallar jag inte för att du kan läsa av andra människor.
En riskabel aspekt av denna förmåga är att människor som inte är bra på att läsa andra i allmänhet inte är medvetna om att de inte kan det. Det är som att vara känslomässigt tondöv. Har du någonsin sjungit bredvid en person med plåtöra och hög röst. Om det finns en tondöv person som sjunger falsk i ett rum som är full av rensjungande människor, vem är då den ende som inte vet att någon sjunger falskt?
Det är ungefär samma sak med dem som är relationsmässigt tondöv. De är inte medvetna om att de gör fel. Det är därför emotionell intelligens är viktig.
Lyckligtvis kan man lära sig relationsintelligens. Om du utvecklar denna förmåga, finstämmer den, kan du vanemässigt påverka, trösta, utmana och älska människor. Dina vänskapsförhållanden kännetecknas av en djup känsla av öppenhet och närhet.
Konsten att läsa av människor börjar med förmågan att förstå sig själv.