Det är inte alla som känner mig som har förstått att jag är en introvert person. En del uppfattar mig som super social, och visst anstränger jag mig för att vara social. Alla jobb jag har haft under hela mitt liv har ”tvingat mig” att på något sätt vara lite extra social. Men ingen vet hur slut jag är när jag kommer hem från jobbet. Eller om jag har träffat mycket folk på min fritid.
Stora fester är rena pinad för mig, självklart ställer jag upp om jag verkligen måste, annars är alla stora fester uteslutna för min egen del.
Du säkert undrar, hur kommer det sig att introverta tycker det är jobbigt att träffa mycket folk, och varför introverta ser uttråkat ut på ett möte.
Nu vill jag absolut inte tala för alla introverta människor, jag talar endast om mig som introvert, vet dock inte om alla introverta är lika.
Om jag nu tar ett exempel som att vara till exempel på ett möte, där man talar ogenomtänkt, det vill säga kallprat, detta suger krafter av en introvert.
En introvert person brukar ta in allt som denna hör, eftersom en introvert person brukar analysera precis allt i det minsta detalj vad denna hör under dagen.
Att vara på en fest där alla pratar om vad de jobbar med eller vilken bil de har, eller hur stort hus dessa har är rena mardröm för en introvert, det är rena självmord.
När en introvert person säger något oavsett om det är helt korrekt eller ej, bör du veta att det som denna säger är väl granskad, det vill säga denna introverta person har tänkt och granskat noggrant dessa påstående. Och därför bör man tänka efter, och inte direkt avfärda det påståendet eller tankar. Du kanske som extrovert behöver bara krydda detta och det kan bli succé.
Introvert – ett ord som de flesta kanske inte tycker låter så jätteroligt eller positivt.
En introvert person är ju någon som är tråkig, jämt för sig själv, butter och kanske svår att förstå sig på.
Enda sedan jag var liten har jag fått höra, både hemifrån, i skolan, jobbet och all annanstans för den delen att man måste ta för sig här i livet.
Man ska räcka upp handen i klassrummet, man ska mingla på fester, gärna vara festens höjdpunk, ha ett brett kontaktnät, flera hobbys. Ja, i princip synas och höras överallt, hela tiden. Annars är man blyg, tråkig, deprimerad, konstig eller arrogant.
Och jag vet inte huuur många gånger jag har ansträngt ihjäl mig för att vara den där sociala personen för att sedan några timmar senare komma hem till mitt lilla bo, sätta mig i soffan och känna mig så utmattad att jag knappt orkar flytta mig till sängen.
Jag har bokat upp mig på så mycket middagar, fester och andra tillställningar för att andra ska se mig som social. När det enda jag egentligen vill är att ligga på min soffa, kanske kolla på en film, lyssna på musik eller bara vara, och jag har skaffat mig såå många ytligt bekanta, fast de jag kallar för mina riktiga vänner egentligen inte är fler än 3...
All denna ansträngning har fört med sig en väldig massa ångest i mitt liv och jag har aldrig riktigt förstått varifrån denna ångest kommer ifrån. Fram tills jag började studera psykologi / beteendevetenskap när jag för första gången i mitt liv fick höra:
- ” Ja men du kanske är en introvert person”?
- ”Va? Jag? Nej aldrig. Jag är ju utåtriktad och social! Det får jag ju höra hela tiden??”
Efter ett tag lät jag tanken sjunka in och då blev allt så självklart. Jag förstod varför jag så länge jag kan minnas känt mig så obekväm i mig själv och känt så mycket ångest och obehag.
Jag har ju försökt vara något jag inte alls är - Vilket egentligen inte är så konstigt, för en introvert person klingar liksom inte så bra tyvärr.
I skolan blir man retad och kallad elaka saker om man sitter själv i matsalen eller inte har lust att leka på rasterna.
I alla arbetsannonser letar företagen efter, sociala, utåtriktade, stresståliga, medarbetare, om man inte har en fritid fylld med alla möjliga aktiviteter så är man konstig och tackar man nej till en middag är man tråkig och ibland kan man även få höra att man är självisk eller arrogant.
Allt detta om att man skulle vara tråkig, ledsen, självisk mm, är ju såklart bara fördomar – Det finns helt enkelt för lite kunskap om introverta personlighetsdrag och det är allt för sällan en introvert persons positiva egenskaper lyfts fram. Där har liksom de extroverta tagit över lite.
JAG
- föredrar få men djupa vänskaper
(trygg med vilka som verkligen är mina vänner och vet att vänskapen håller livet ut)
- blir inte lika lätt uttråkade som extroverta
(kan sitta i timmar för mig själv och bara njuta av lugnet)
- många känslor finns under ytan, men syns kanske inte utanpå
(Dock väldigt känslosam och passionerad i trygga miljöer)
- tänker ofta före
(trampar inte på andras tår, råkar inte bara "slänga ur mig saker" är omtänksam och ödmjuk)
- lätt att “snöa” in
(är som mest kreativ när jag ”snöar in” blir väldigt effektiv)
- tänker ofta i bilder, har levande fantasi
(målar upp en bild i huvudet och får ett bättre perspektiv på saker och ting)
- ogillar mingel
(svårt för ytligt småprat, föredrar djupa samtal)
- långsam men djup tankeprocess
(funderar, analyserar, kommer fram till bra lösningar)
- framförhållning viktig, tid för förberedelse
(noggrann, utför uppgifter ordentligt)
Jag hoppas att detta inlägg ska få er som också är introverta att inse hur många fina och fantastiska egenskaper som det för med sig att vara just introvert och börja uppskatta och lyfta fram dem. Både hos dig själv men också hos andra!