Oftast fokuserar vi på det okända, det vill säga det vi inte har men önskar att ha. Detta skapar så klart stress och även leder till att vi missar att uppskatta det vi har. Jag tror att vi alla människor har mer eller mindre problem med detta.
Det är faktiskt ganska enkelt att lära sig uppskatta det man har. Det enda man behöver göra är att vara uppmärksam. Men inte på något slarvigt sätt. Det gäller att vara uppmärksam på ett speciellt sätt: med öppet och nyfiket sinne. Låt oss pröva nu meddetsamma. Medan du läser den här meningen, lägg märke till hur din blick rör sig över texten, hur ögonen flyttar sig från ord till ord utan medveten ansträngning, hur de håller exakt rätt tempo för att du ska hinna tillgodogöra dig texten.
Tänk dig nu hur svårt livet skulle bli om du förlorade synen. Hur mycket skulle du gå miste om? Tänk dig att inte längre kunna läsa böcker, se vilken min dina nära och kära har, kolla dig i spegeln, betrakta en solnedgång eller köra bil.
När du kommer till slutet av den här meningen, sluta läsa i ett par sekunder, se dig omkring och lägg märke till - och då menar jag verkligen lägg märke till fem saker som du ser. Dröj med blicken vid varje sak i flera sekunder och notera form, färg och struktur som om du var ett nyfiket barn som aldrig hade sett något liknande.
Notera eventuella mönster eller märken på föremålens yta. Notera hur ljuset reflekteras från dem och vad de kastar för skuggor. Notera deras konturer, kännetecken och huruvida de rör sig eller står stilla. Var öppen för att upptäcka nya saker, även om sinnet insisterar på att de är tråkiga.
När du är färdig, ägna en stund åt att begrunda hur mycket synen faktiskt bidrar i ditt liv, och vad synens gåva ger dig. Hur skulle livet te sig om du var blind? Hur mycket skulle du gå miste om?
Nu tog jag bara synen som ett exempel, men vi har mycket mer att vara tacksamma över. Fötter, armar, hörsel, luktsinnen mm.
I den här korta övningen länkar vi samman de tre byggstenarna närvaro, mening och privilegium. När vi med öppet och nyfikenhet sinne är uppmärksamma, blir vi närvarande. Därefter fyller vi relationen med mening:
vi tar kontakt via synen, vi bryr oss om föremålen och funderar över vad de bidrar med till vårt liv, varefter vi i vår tur bidrar med vår tacksamhet.
Och i samma stund som vi på djupet förmår uppskatta vad våra ögon betyder för oss - som vi värdesätter själva det mirakel som synen är - uppstår en känsla av privilegium.
När du nu fortsätter läsa, lägg märke till hur lätt det är för dina händer att hålla i telefonen , Ipad eller dator.
Jag skulle även kunna skriva om hur tacksam du bör vara över dina friska händer och fötter, men jag antar att du har förstått poängen med min text.
Miljontals människor runt om i världen lider av hjärt - och lungsjukdomar som gör det väldigt svårt att andas och om du någon gång har drabbats av astma eller lunginflammation så vet du exakt hur svårt och otäckt det är. Och kanske har du någon gång hälsat på en anhörig som legat på sjukhus eller vårdhem med en allvarlig hjärt - eller lungsjukdom.
Kortfattat, du och jag är privilegierade och har mycket att uppskatta och vara tacksamma över. Förhoppningsvis har min text fått dig att se ditt liv för ett annat perspektiv, låt oss uppskatta och vara tacksamma över allt vi har.
Juan Carlos Díaz