I tidigare texter skrev jag lite om konsten att tala eller rättare sagt, konsten att förmedla ett budskap. Att tala till hjärtat och inte till örat är också ett ämne jag berörde lite kortfattat.
Ikväll tänkte jag lite kortfattat beröra ämnet: Konsten att lyssna.
Många av oss är ganska dåliga på att lyssna, kanske inte medvetet men omedvetet därför att vi under samtalet funderar på vad vi själva ska säga eller för att vi försöker styra dialogen. Det finns mycket skrivet om kommunikation och om att samtala. Det finns däremot väldigt lite skrivet om konsten att lyssna.
Jag menar att lyssnandet som verktyg ger oss redskap att analysera, reflektera och kommunicera på en mer aktiv och medveten nivå i samtalen. Det är viktigt att först lyssna sedan tala.
Tystnaden säger också något. Du visar respekt mot den som talar genom att aktivt lyssna till dennes budskap.
Tystnaden ska inte vara av brist på engagemang eller att man tittar i sin mobiltelefon, utan faktiskt en plikt och skyldighet mot den som talar. Att vända sig från den som talar är en tydlig markering, liksom att undvika ögonkontakt eller tydligt visa ointresse genom att fokusera på andra saker.
Kommunikation är grunden för alla relationer men det handlar även om att växa som individ och se sin del i tillvaron. Konsten att lyssna är en framgångsfaktor och en av de viktigaste färdigheter vi kan lära oss i dagens informationssamhälle.
Du kan påverka talaren på olika sätt som lyssnare. Ett hett tips är att stödja talaren genom att spegla honom/henne. Automatiskt kommer du då signalera tecken som skapa välbehag.
Jag brukar oftast säga att man bör lyssna med ögonen. Har ni hör denna uttryck? Om inte då tänker jag skriva lite om detta så att ni förstår vad jag menar med detta.
Det jag menar är att även om vikten av att lyssna ligger i att använda dina ögon är det betydelsefullt att även ha ögonkontakt, inte bara för att visa ett engagemang, spegla och ge respons, utan för att ”lyssna” till det som sägs med ögonen. Ibland visar de på bristen av samstämmighet, oro, tidspress eller obehag.
Att lyssna, istället för att bara sitta och vänta på sin tur att prata, kräver din närvaro. Det gäller att hänga med i vad som sker i nuet både intellektuellt, men även emotionellt. Låt ditt hjärta vara med i kommunikationen också.
Det gör du genom att inte bara spegla den andres rörelsemönster utan även spegla personens känslor.
Om du ser tecken på sorg, är det inte läge att sitta och flina, utan du bör spegla och bekräfta den andre personens känslomässiga uttryck.
Berätta han/hon en, som du tycker, urdålig vits och skrattar högt, bör du hänga med i känslan och om inte gapskratta så åtminstone le ( även om du inte tycker skämtet var kul).
Det finns fler skäl att aktiv lyssna förutom att du faktiskt får mer komplett information.
Du har också en möjlighet att påverka flödet. Att gå nära in i den intima zonen skapar förtrolighet och ökar detaljerna samt tydliggör behag eller obehag hos den andre. Ifall du har ett annat taltempo än den du pratar med och vill skynda på lite, så nicka bara lite fortare, då fattar den andra personen omedvetet det och ökar taletempot. Ifall den som talar tappar tråden kan du hjälpa till genom att upprepa det sista som den sagt. Ibland är det också en ”räddningsplanka” ifall tystnaden blir jobbigt lång för er båda.
I rollen som åhörare, både i film och tyvärr även i verkligheten, är det vanligt förekommande att använda osynliggörande, förlöjligande och objektifiering. Dessa härskartekniker är såklart inget jag rekommenderar, men det är bra att förstå dem och kunna identifiera dem om du skulle råka bli utsatt.
LYSSNA MER OCH PRATA MINDRE.