Det finns olika typer av kommunikation.
Verbal
Icke-verbal
Skriftlig
Visuell
Aktivt lyssnande
Men jag vill tillägga en till typ av kommunikation och denna kallar jag för den ”Försiktiga kommunikationen.” Har du hört det tidigare? Om inte låt mig förklara vad jag menar med den försiktiga kommunikationen.
En del människor - framför allt en del psykologer - hävdar att man alltid bör yppa allt och aldrig hysa en outtryckt tanke eller känsla.
Enligt min mening är detta varken klokt eller förnuftigt.
Det finns en tid för att vara medvetet selektiv i fråga om det man bör avslöja och inte avslöja.
En sådant tillfälle är, med en parafras på Neil Plantinga, när faster Edna säger: ” Vad tycker du om min sallad på vaxbönor, groddar och hallongelé?
Du behöver inte säga. ”Snälla faster Edna, jag skulle kunna vara artig och tala i allmänna, ytliga ordalag, men jag vill vara alldeles ärlig mot dig. Längst inne i djupet av min varelse - alldeles intill det ställe där din sallad befinner sig upplever jag äckel och avsky. Vad tänkte du på, faster Edna? Du borde inte bli insläppet i ett kök igen under resten av ditt liv.”
En sådan gång bör du vara artig och ytlig. När man gör affärer kan det vara mycket lämpligt att vara försiktigt. Jag skulle inte vilja anlita en fastighetsmäklare som sade så här till de människor vars hus jag vill köpa:
”Jo, här är vårt anbud; men jag vill vara helst öppen och ärlig mot er - jag vill inte att det skall finnas några masker. Om de är tvungna, är mina klienter beredda att betala 100.000 till för att få huset.”
Framför allt kommer du att stöta på en del människor som du alltid bör vara på din vakt mot.
”Den lösmynte röjer hemligheter, undvik den som pratar för mycket”.
Jag uppmanar människor att vara försiktiga med vad de avslöjar. Framför allt bör du undvika djup uppriktighet mot opålitliga människor. Man kan bli allvarligt skadad. Det finns en plats för försiktig kommunikation. Men det är inte där djup gemenskap finns.
Det finns ingenting mer vinnande och attraktivt än en person som är trygg i sig själv att han eller hon lever i en anda av öppenhet och uppriktighet och utan svek.
Vi behöver inte låtsas vara mer strålande än vi redan är. Vi kan leva ”utan slöja för ansiktet”.
Inget hemlighetsmakeri. Inga masker. Inget behov att gömma sig. Vad det handlar om här är något mer än att sträva efter emotionell hälsa. Vårt problem är inte bara att vi är blyga barn som gömmer oss när vi borde visa oss öppet. Enbart självavslöjande botar inte våra djupare problem. Som om Hitler skulle säga: ”Jo, jag är kanske en folkmordisk psykopat, men det är sådan jag är, vara sig ni gillar det eller inte.” Vi behöver inte bara röja oss. Vi behöver förlåtelse, bot och nåd.
Låt mig därför ställa en personlig fråga: Vad är din slöja? Vad gömmer du dig bakom för att slippa bli känd?
En del människor gömmer sig bakom ytlig kommunikation. De pratar om allt möjligt och kan vara riktigt duktiga på det. De talar fritt om vädret eller jobbet eller sitt favoritlag. Men alla deras ord är en sköld. De gömmer sina hjärtan.
En del människor gömmer sig bakom humor. De kan ha en väldig förmåga att få dig att skratta. Men med tiden märker du att när samtalet blir spänt eller sorgset eller börjar bli personligt, hittar de ett sätt att skämta bort det. De gömmer sig bakom ett leende ansikte.
”Alla gör vi vårt bästa för att gömma oss bakom en sköld.” ” För någon är det en mystisk tystnad som skapar en ogenomtränglig fristad. För en annan är det lättsinnigt småprat … Någon gömmer sig bakom sin blyghet så att vi inte finner någonting att säga till honom, en annan bakom en skamlös självsäkerhet som gör honom osårbar.”
En del människor använder sin intelligens som slöja. Andra använder okunnighet. Somliga döljer sig genom att vara upptagna, på sitt jobb, i sin väldiga kompetens och framgång. Andra har högteknologiska slöjor med fjärrkontroll eller musmattor.
Om du bär en slöja kring hjärtat, om du blir verkligt skicklig på att lura ut vad andra människor vill och sedan ger dem det, om du fulländar konsten att projiciera den rätta sortens bild, så imponerar du kanske på en del människor. Men du blir en aning mindre strålande, lite mindre levande för varje dag.
Du imponerar på människor men du får inga vänner. Det märkliga är att vi attraheras av människor som lever utan slöja för ansiktet.
En vän till mig sade att en underbar sak som vi tycker mycket om hos barn är att de inte har lärt sig att styra sina ansikten. Vare sig de hör glassbilen komma, eller de är tvungna att äta spenat eller det finns en monster under sängen - deras ansikten talar om vad som finns inom dem.
När vi blir äldre lär vi oss styra våra ansikten. Vi lär oss att dölja och vara på vår vakt. Vi övar våra ansikten att se säkra ut även om hjärtat är fullt av fruktan, att se fromma ut även om hjärtat klappar våldsamt av frestelse eller skuld.
Ofta beundrar vi människor som har lärt sig att styra sina ansikten.
Men det är inte dem vi dras till. Vi dras till människor utan slöja för ansiktet.
MASKERNAS IRONI ÄR ATT VI VISSERLIGEN BÄR DEM FÖR ATT ANDRA MÄNNISKOR SKALL TÄNKA GOTT OM OSS, MEN ATT DET BARA ÄR OM VI TAR DEM AV OSS SOM ANDRA DRAS TILL OSS.