Det som avgör hur trötta introverta blir av umgänge handlar inte om tiden utan om umgängesformen. Jag kan räkna på ena handen hur många gånger jag varit på en klubb. På andra handen kan jag räkna antalet gånget jag varit på konsert. Det triggar inte mig alls. Jag kan inte förstå hur någon vill betala 1400 kronor för att se Madonna i ett överfull Globen. Jag skulle inte gå dit ens om någon betalade mig 1400 kronor. Jag drar hellre ut en visdomstand än åka på den där bokmässan.
Ensamheten är ett bra sällskap för en introvert. Ensamhet kan som bekant infinna sig även i ett rum med andra människor. Det handlar om möjligheten av att göra något som intellektuellt och socialt inte innebär någon kommunikation med andra.
Ensamtid är ett behov, inte ett önskemål. Som jag tidigare förklarat handlar det om biologi. Även de flesta extroverta har behov av någon form av ensamtid. Om du som läser har svårt att förstå behovet, så vänd på det: Hur skulle det fungera för dig att inte få träffa människor?
När vi blev föräldrar blev mitt behov av egentid påtagligt.
Tidigare var det aldrig ett problem. Jag kunde smita iväg och träna, duscha en timme eller förlora mig i böcker när som helst.
Jag kände mig skyldig så fort jag drog mig undan, som om jag inte tog mitt ansvar. Jag kände mig kvävd.
Tankarna som kom upp har fått mig att förstå hur starka dessa behov är. Jag funderade mycket på hur det skulle vara att separera. Jag konstaterade att då hade i alla fall varannan vecka varit egentid. Lyckligtvis tog jag bladet från munnen. Oavsett vad tidigare generationer förespråkat är tyst passiv aggressivitet inte en bra relationsstrategi kraven var färgade av den hårda strider vi genomled för att bli föräldrar.
”Gör det som du behöver göra för att få energi till att försörja dig själv.”
Jag har samtalat mycket med min omgivning om dessa behov av egentid. Det verkar finnas en del mönster. Den introverte finner vanligen sitt andningshål när resten av familjen sover. Småbarnspappor slår på tv-spelet efter elva på kvällen när resten av familjen krupit till kojs. Småbarnsmammor går upp en timme innan resten av familjen för att få chansen till en tyst promenad och att samla sina tankar.
Det finns alla sortens strategier. Det jag tycker mig höra är att det är introverta behov det handlar om.
”Tysta människor har högljudda tankar”
Vill du veta vad en extrovert tänker: lyssna och titta.
Vill du veta vad en introvert tänker: fråga.
Jag har insett att vi introverta är som mysterium att leva med. Som barn avskydde jag att bli betraktad när jag tecknade.
Det gjorde mig oerhört distraherad. Min skapandeprocess var beroende av ensamhet. Det är därför jag föredra att gå ut och fota själv. Foto passar mig bra för det är ett intresse där man oftast är själv. Vem vill hänga på och fota klockan 02:00 på natten?
Jag har även insett att de bästa bilderna jag har tagit på landskap är när jag har varit ensam.
När teckningen var klar visade jag den däremot glatt för min omgivning. Samma känsla infinner sig när jag grubblar på liv och relationer. Jag vill inte prata eller skriva om det förrän jag är klar. Utmärkande för introverta är en tankeprocess som är dold för omvärlden på detta vis.
När vi sätter ord till tankarna är det för att ni tänkt färdigt. Det farliga är de abrupta kast det kan innebära för våra nära och kära.
Det kan ju hända att vi kommer fram till att vi inte vill vara i en relation längre. Då kan det komma som en blixt från klar himmel för den andra parten som inte ens begripit att vi var olyckliga.
Jag har själv varit den som gjort detta och inser hur oerhört förödande det kan vara för den andra. Ena dagen finns det en fungerande relation, nästa packas väskan. Det märkliga är att detta bottnar i en omtanke om den andra. Jag vill inte oroa min partner med att berätta om att jag funderar på att lämna vår relation. Det kan ju vara som så att det bara är jag som är i en svacka nu.
Jag väntar lite till. Detta är en av de riktiga skuggsidorna av introversion.
Extroverta är ofta lätta att förstå därför att de agerar ut sin personlighet. De berättar vad de tycker och känner. Även om du lyckas få dem att vara tysta lyser deras åsikter igenom i kroppsspråket och mimik på tusen sätt.
Din kropp ber dig om en paus, lyssna på den.