Har det hänt dig någon gång att du har fastnat i förbittring, det vill säga stark vrede och bitterhet? Det är vi många som har råkat ut för, särskilt när livet har gett oss en Knockout. Vi kan känna oss förbittrade på andra för att de har svikit oss, behandlat oss illa, struntat i oss, lyckats bättre än vi eller tjänat mer pengar, och av dussintals andra skäl.
Förbittring är en extra besvärlig variant av duger inte en variant som är kraftigt genomsyrad av ursinn, självrättfärdighet och en stark upplevelse av att man blivit orättvist behandlad.
När vi fastnar i den här känslan drar den nästan alltid in oss i - kontraproduktiva strider. Jag brukar ofta säga att ”förbittring är som att plocka upp ett stycke rödglödgat kol i syfte att kasta det på någon annan”
eller ”förbittring är som att svälja en dos gift och hoppas att någon annan ska dö” Det som förenar de här uttrycken är insikten om att förbittringen bara får oss att må ännu sämre än vi redan gjorde.
Det stora problemet med förbittring är att den får oss att återuppleva all smärta, ilska och känsla av att ha blivit kränka. Händelserna ligger egentligen i det förflutna, men när vi grubblar över dem i nuet återupplever vi smärtan.
Vi börjar koka av ilska och missnöje, och då försvinner förstås all livsglädje.
Vilken är då medicinen mot förbittring? Jo, förlåtelse men inte förlåtelse i vanlig mening. Enligt min mening är förlåtelse inte detsamma som att glömma. Det betyder inte heller att det inträffade var okej, eller försvarligt, eller trivialt, eller oviktigt. Och det handlar inte om att man ska säga eller göra något mot någon annan.
För att förstå vad begreppet förlåtelse står för, kan vi gå till det engelska ordet forgive, förlåta. Ur forgive kan vi härleda två olika ord: give (ge) och before (förut). Om jag nu sammanfattar dessa ord, betyder förlåtelse alltså helt enkelt detta: att till sig själv ge tillbaka det som fanns förut, innan ”det dåliga” hände. Vid något tillfälle i det förflutna det kan vara helt nyligen eller för väldigt länge sedan - inträffade något som var väldigt smärtsamt
Antingen gjorde du något som du nu klandrar dig själv för eller så gjorde någon annan något som du nu är arg på den personen för. Och sedan dess har ditt sinne oavbrutet tvingat dig att tänka på det som hände och att återuppleva smärtan om och om igen.
Men hur såg din tillvaro ut förre händelsen? Trivdes du med livet och njöt i fulla drag av det? Levde du i nuet? Även om du inte hade ett jättebra liv innan du råkade ut för den där motgången, så var du åtminstone inte vilse i förbittringens dimma. Så hur skulle det vara att ge tillbaka den klarhet och frihet som livet utanför den kvävande dimman erbjuder att ge tillbaka dessa saker till dig själv? Kom ihåg en sak min vän, förlåtelse har nämligen inget med andra människor att göra; det är något som man gör enbart för sin egen skull.
Man ger tillbaka till sig själv det som man hade förut: ett liv fritt från förbittringens bördor. Hur kan vi då främja den här typen av förlåtelse?
När sinnet uppfinner tankar som skapar förbittring, är de två första stegen alltid att lägga märke till tankarna och ge dem ett namn. Vi kan säga något i den här stilen till oss själva: ”Så här låter det när mitt sinne klankar ner på mig”, ”Här kommer det där plågsamma gamla minnet igen” ”Jaha, nu försöker sinnet döma ut andra människor” eller ”sinnet vill visst locka in mig i en strid”.
Så låt oss vara snälla och medkännande och varsamt hålla om oss själva, och därefter göra plats för våra känslor och grunda oss i nuet.
Om det finns något du kan göra för att gottgöra dina misstag, eller för att reparera skadan eller vända situationen till något bättre, så är det absolut klokt att vidta de åtgärder som behövs. Om det inte finns något du kan göra eller om du ännu inte är redo att göra det, kan du lägga energin på att stärka de relationer du har genom att använda dig av engagemang, omtanke och givande.
Men hur fungerar det då om det var någon annan som gjorde ”det dåliga”?
Det går att hantera en sådan situation på olika sätt, beroende på exakt vad som är problemet och vad vi hoppas nå för resultat. Vi kan välja att vidta någon typ av åtgärd som, så långt det är möjligt, garanterar att något liknande inte kan hända igen: vi kan stämma personen i frågan, lämna in ett klagomål eller bryta kontakten. Eller så kan vi välja att lära oss nya saker som gör oss bättre rustade att handskas med sådana personer i framtiden.
Slutligen vill jag sammanfatta min text: Förlåtelse består alltså av följande tre steg: att hålla varsamt om sig själv, att kasta ankar och att ta ställning.
Och det bästa är …. att det aldrig är för sent.
Juan Carlos Díaz