Stormen omkring dig är en verklighet - livet är fullt av svårigheter.
Men om du vågar ta steget ut ur båten, ditt trygga hörn, händer något med dig. Om du vill gå på vatten kommer du att bli blött på riktigt, men att gå på vatten kan också betyda något för dig i dag.
1. Att möta din rädsla och inte låta den få sista ordet
2. Att upptäcka att det finns mening och kallelse i livet
3. Att ta emot kraften att göra sådant som du inte klarar på egen hand
Vi lever i ett samhälle som är fylld av rädsla att vi lider av det jag kallar för risklåsning - en åkomma som hindrar oss från att göra något eller åka någonstans.
Jag skulle kunna ta nitton principer.
Den första är den enklaste: Allting är riskfylld. Om man är ute efter absolut säkerhet har man valt fel planet. Man kan hålla sig hemma i sängen men då blir man kanske en an av de 500.000 amerikaner per år som läggs in akut för skador som de fått av att ramla ur sängen.
Man kan sätta persienner för fönstren men då kan man bli en av de tiotusentals som kommer in akut varje år på grund av att de råkar hänga sig i persiennsnörena. Man kan gömma pengarna i madrassen men då kan man bli en av de tiotusentals människor som kommer in akut varje år på grund av sår som de fått av att hålla på med pengarna - allt från skärsår i tummen till bråck.
Om man ska slå en straffspark i fotboll kan man missa. De bästa spelarna i världen misslyckas hela tiden. Men om man inte går fram till straffpunkten får man aldrig uppleva lyckan av att slå en straff i krysset.
Det är farligt att kliva ur båten, men det är farligt att stanna kvar i den också.
Om du bor på båten, vad nu den består av för dig kommer du till slut att dö av tristess och stagnation. Allting har sina risker.
Rädsla försvinner aldrig. Varför? För att varje gång som jag vill växa, handlar det om att gå in på ett nytt område, möta nya utmaningar.
Och när jag gör det känner jag mig rädd igen.
När jag fick en ny tjänst på mitt jobb och insåg ansvaret jag skulle få på mina axlar blev jag kallsvettig och kunde knappast sova på några dagar. Jag var jätte rädd, stundvis trodde jag att jag skulle aldrig klara detta.
För att inte tala om hur rädd jag var när jag skulle hålla första utbildning inför 25 personer som stirrade på mig. Var tog den tuffa Carlos vägen ?
Rädsla försvinner aldrig så länge jag fortsätter att växa.
ALDRIG! Är inte detta fantastiskt! Nu kan du sluta med att försöka bli av med rädslan.
Idag finns massor av olika sortens terapi som lovar att bota din rädsla, mina vänner kasta inte pengarna i sånt sorts terapi, köp glass för de pengarna istället.
Rädsla och växande hör ihop som makaroner och ost. Beslutet att växa innebär alltid ett val mellan risk och trygghet. Detta innebär att vi måste lägga av med att se tryggheten som viktigast i livet. Och det skakar om de flesta, för vi är vana vid att ha det tryggt.
Tryggheten är en av de starka larmsignalerna i vår tid.
Vi vill mysa i tryggheten. Vi har ett språkbruk kring detta.
Man säger: Jag ska gå hem och bara vegetera alltså göra sig så lik växtligheten som man kan, helst framför teven.
Potatis är gott däremot soffpotatis är mindre bra.
Vi ska ta upp båda sakerna - risken och tryggheten och se hur fort de blir en vana. För varje gång du tar dig ur båten blir det lite lättare att göra det nästa gång. Inte så att rädslan försvinner, men du blir van vid att leva med den.
Du inser att den inte har kraft att krossa dig.
Å andra sidan blir rösten lite tystare för varje gång som du står emot den, för varje gång som du väljer att stanna kvar i båten. Till slut hör du inte kallelsen alls.
SE MISSLYCKANDET SOM EN MÖJLIGHET ATT VÄXA.