Har du reflekterat över hur olika saker vi gör när vi anser oss ha semester?
Vissa åker på kryptiska spabehandlingar och bli piskade på ryggen med gräslök till ljudet av tibetanska trumpeter. En av mina vänner satt fyra timmar i en biosalong och tittade på en kroatisk independentfilm som hette - människans mörker. Det behövs lite aktivitet för att någon som han ska finna ro.
Andra spanar efter grizzlybjörnar i tjugo graders kyla eller paddla kajak bredvid späckhuggare på öppet hav. Frivilligt kliver de på rostiga helikoptrar flugna av gravt alkoholiserade piloter.
Alla partner ovan kallar detta för semester. Tänk dig att du lämnar jobbet för en semesterperiod på fem veckor. Vad vill du göra? Jag läste om en samling med skäggiga psykologer som studerade livsmönstret hos par som var introverta och extroverta. Slutsatserna de drog är väldigt beskrivande för dragkampen i ett sådant förhållande. De kom nämligen på att när vi mår bra söker vi olika saker.
Ibland frågar mina vänner vad jag ska göra på min semester, och när jag berättar att jag tänker ta det lugnt nära en badplats nära naturen och att jag tänker tälta på olika platser i skogen blir mina vänner lite fundersamma.
Och då kommer nästa fråga: ska du vara ensam? Då svarar jag att jag är aldrig ensam, jag har mig själv att ta hand om det vill säga jag trivs med mig själv. Jag märker att många av mina vänner börjar bli lite nyfikna på hur jag tänker och lever mitt liv.
När en extrovert känner sig på topp får det denne att vilja göra mer saker. Hon vill aktivera si ännu mer, klättra ännu högre, träffa fler människor. En glad extrovert fyller därför sin kalender med massor av aktiviteter.
En glad introvert söker däremot avslappning och vill ta bort aktiviteterna från kalendern.
Det är en anledning varför jag inte har skaffat mig ett hus, för jag vill inte jobba fler timmar än jag redan jobbar. Efter jobbet vill jag ta det lugnt och njuta av ledigheten.
Detta är något jag verkligen tänkt på i mina tidigare relationer. När vi var lediga bokade hon in saker vi skulle göra. I hennes huvud var detta meningsfullt. Själv längtade jag till det vakuum som fanns mellan dessa aktiviteter.
Det kan låta som en slitsam situation inser jag. Balansen handlar om att båda sidor accepterar varandras behov och att inte ena sida dominerar.
Det där med egen tid: ensamhet är ett bra sällskap för mig som introvert. Ensamhet kan som bekant infinna sig även i ett rum med andra människor. Det handlar om möjligheten av att göra något som intellektuellt och socialt inte innebär någon kommunikation med andra.
För mig ensamtid är ett behov, inte ett önskemål. Som jag tidigare förklarat handlar det om biologi. Även de flesta extroverta har behov av någon form av ensamtid.
Om du som läser detta ha svårt att förstå behovet, så vänd på det: Hur skulle det fungera för dig att inte få träffa människor?
När jag blev pappa blev mitt behov av egen tid påtagligt. Tidigare var det aldrig ett problem. Jag kunde smita iväg och träna, fota, duscha en timme eller förlora mig i böcker när som helst.
Nu kunde jag inte smita iväg och träna, fota längre. Det kändes som om jag svek familjen då. Det gick inte längre att skriva halva nätterna eftersom det var tidiga morgnar och skrikiga små-timmar som gällde.
Någonstans blev jag desperat. Behovet av ensamtid möttes inte. Jag kände mig skyldig så fort jag drog mig undan, som om jag inte tog mitt ansvar.
Jag kände mig kvävd. Tankarna som kom upp har fått mig att förstå hur stark dessa behov är.
Jag har samtalat mycket med min omgivning om dessa behov av egentid. Det verkar finnas en del mönster. Den introverta finner vanligen sitt andningshål när resten av familjen sover. Jag brukade gå upp tidigt på morgonen vid 04:30 och vid 05:00 var jag ute och cyklade med min racercykel och vid 08:00 tiden var jag hemma, jag hann ta en lång dusch fixade frukost och då vaknade familjen. Det gäller att planera sin egentid.
Många människor idag är sönderstressade och många av dessa är till och med sjukskrivna på grund av all stress, kanske dessa människor trodde att de kunde klara av alla utmaningar utan att ha engen tid att reflektera, träna, bara slappna av eller hobbyintresse. Egentid är inte något du väljer, det är något du behöver och är beroende av för att kunna fungera.
Detta med egentid har förändrats, idag sitter eller står många människor med en telefon framför näsan och fyller hjärnan med massor av information och intryck.
Detta kallar många för ”egentid” och ”avslappnande” det handlar inte om vad du vill kalla detta för, det handlar om vad din hjärna kalla detta för och framförallt vad din hjärna och din kropp behöver.
Livet kräver reflektion och alla livets utmaningar kräver vila, utan dessa två blir det svårt att klara av livet utan att bli utbränd och sjuk. Det värsta är att vi vet det, men ändå gör vi inte så. Psykologerna och beteendevetare har aldrig någonsin haft så mycket jobb som dessa har idag. Är det någon som lyfter upp detta? Någon som skriver om det?. Jag brukar beskriva detta fenomenet på det här sättet: ”Någons lidande är någon annans välsignelse”.
Du kanske fick plötsligt en tanke: ”men jag har inte tid att ha egentid”.
Om du drabbades av den tanke, då måste jag säga att dina tankar säger något mycket förnuftigt. För i själva verket äger inga av oss nån tid. Det är klart att vi ej kan äga det vi inte har. Med andra ord, vi får sluta med ursäkten att vi inte har tid, men den goda nyheten är att om du vill ha tid finns någon som vill ge dig den tid du behöver, nämligen livet vill erbjuda dig detta men du behöver prioritera. Vad är viktigt och vad är mindre viktigt just nu.
DRA I HANDBROMSEN OCH REFLEKTERA OCH GLÖM INTE EGENTIDEN.